Tina från Hangö seglade över Atlanten: "Jag har lärt mig att jag kan lita på vad andra kan"

Utmaning. Tina Hellstén från Hangö seglade över Atlanten med sju andra kvinnor. Bild: Ocean Ladies

När Tina Hellstén seglade över Atlanten med sju andra kvinnor blev hon inte bara en mer erfaren seglare, hon utvecklades också som människa. Den största utmaningen var ändå inte att korsa Atlanten.

Tina Hellstén har 40 års erfarenhet av att segla på Östersjön och i medelhavet. Nu har hon också seglat över Atlanten tillsammans med sju andra kvinnor i segeltävlingen ARC (Atlantic Rally for Cruisers).

ARC är en förkortning av Atlantic Rally for Cruisers.

Det är en årlig tävling för segelbåtar som vill korsa Atlanten.

Tävlingen startar från Las Palmas på Kanarieöarna och avslutas på Santa Lucia i Västindien.

Det tar ungefär tre veckor att korsa Atlanten.

Det är ungefär 2 700 sjömil från Las Palmas till St.Lucia.

Båtarna utnyttjar passadvindarna när de seglar mot Västindien.

År 2018 deltog 165 segelbåtar i tävlingen. I Ocean Ladys klass tävlade 16 båtar.

– Jag har aldrig upplevt så stora vågor förr. Det var som att surfa med vinden på vågorna. När man var uppe i en våg såg man hela havet, när man åkte ner för vågen var det samma känsla som att åka slalom nerför en backe. Det var en otrolig känsla, säger hon.

Det var inte bara vågorna som var nya.

– När jag hade vakttur första natten helt allena insåg jag att det faktiskt är mörkt på Atlanten fast vi hade fullmåne hela första veckan. Jag hade inte räknat med det.

Tacksam för Hangöbornas stöd

Det är första gången som ett lag med endast kvinnor tävlar för Finland i tävlingen ARC. Förberedelserna för projektet började redan år 2016. Enligt Tina var det få i seglingskretsar som trodde på laget då

– Vi hade ingen båt, men vi hade en stark vilja och en övertygelse om att kvinnor kan.

Laget skaffade sponsorer, hittade en båt att hyra och skaffade utbildning.

Redo. Ocean Lady (s/y Carissa) i Las Palmas en stund före startskottet. S/y Carissa är en Swan 441 som är byggd 1980 i Finland. Den är strax under 14 meter lång och 4 meter bred. Bild: WCC/Clare Pengelly

Laget fick starkt stöd av Hangöborna.

– När vi startade från Hangö var det många som frågade om vi behöver hjälp och hur de kan hjälpa. Det var alltid någon som ställde upp och sa att det kan jag göra.

Bland annat fick de solpaneler, räddningsutrustning och fiskedrag av olika Hangöbor. Det är Tina och hennes lag tacksamma för.

När besättningen startade ordnade HSF ett farvälkalas för dem.

– Då fick vi en Hangökonjaksflaska som var vår halvvägsflaska som vi smakade på när vi seglat halvvägs över Atlanten.

Gåva från Hangö. Dragen som besättningen lyckades fånga fisk med ombord har besättningen fått av Hangöbon Samppa Sandqvist. Bild: Ocean Ladies

Största utmaningen innan tävlingen

Den största utmaningen med hela projektet var ändå inte att segla över Atlanten. För att ta sig till tävlingen som startade från Kanarieöarna seglade laget från Hangö till Las Palmas via Portsmouth i Storbritannien.

– Att segla på Nordsjön var mer krävande än att korsa Atlanten.

Vind i seglen. Ocean Ladies var det enda laget i ARC 2018 med enbart kvinnor. Bild: Ocean Ladies

Stormar, tidvatten och kraftiga strömmar gjorde det svårt att segla till Portsmouth.

– Vi kryssade mot vinden och mot tidvattnet, det tog en evighet att komma fram. På Nordsjön kan vädret också hastigt ändra, vilket det gjorde.

Det tog en och en halv månad för Ocean Lady, som segelbåten heter, att ta sig till Las Palmas. Där fick båten vara i hamn i en månad.

Bunkrar för tre veckor på Atlanten

Veckan före startskottet flög alla i besättningen till Las Palmas för att göra båten redo.

– Det var en jobbig och stressig vecka. Vi måste kolla att allt var precis rätt. Båten skulle bunkras, det vill säga vi måste skaffa mat, vatten och extra bränslekanistrar.

Samtidigt lyfter Hellstén fram att det också var trevligt att träffa och umgås med de andra lagen om kvällarna.

– Vi träffade mycket folk från hela världen. Eftersom vi var det enda laget med bara kvinnor det året så visste alla vilka vi var och hade lätt för att komma och prata.

Ocean Ladies i Las Palmas. Bakre raden: Maarit Suomi, Raija Alapeteri, Paula Rissanen, Tina Hellsten och Petra Päivärinne. Främre raden: Sari Laukkanen, Pia Siukosaari och Meri Siili. Bild: Ocean Ladies

Men det fanns också lag som ifrågasatte om Ocean Lady verkligen skulle klara av utmaningen.

– Vi kom i mål före en del av de lagen. Det var svårt för dem, de ville förklara varför de hamnade efter oss när det var kalas i Saint Lucia.

Fasta rutiner till havs

Starten beskriver Hellstén som lugn och startlinjen var lång.

– Det är inte så noga med att vara på rätt ställe samma minut som startskottet när det är tusentals sjömil till mållinjen, men vi fick en bra start ändå.

Bra start. Besättningens humör är på topp i Las Palmas. Meri Siili, Maarit Suomi, Pia Siukosaari, Petra Päivärinne, Tina Hellstén, Paula Rissanen, Raija Alapeteri och Sari Laukkanen. Bild: James Mitchell/ARC 2018

Hon är fascinerad över hur många åskådare det var som stod på stränderna på Las Palmas och vinkade av ARC-deltagarna.

– Jag såg 20 finska flaggor där, det var en fin känsla.

Efter starten infann sig det lugn och ro som Hellstén sett fram emot.

– Nu får vi vara i fred i tre veckor.

Ombord hade besättningen fasta rutiner. Om natten hade de turvis tre timmars vakttur, tre timmar sömn och tre timmar stand-by ifall något skulle hända.

– Livet var enkelt. Man visste exakt vad man ska göra.

Lunch. Under seglatsen över Atlanten fiskade besättningen upp sin mat. Bild: Ocean Ladies

Alla ombord hade ett eget ansvarsområde. Till exempel lärde en i besättningen sig hur man ska få upp stora fiskar ur Atlanten på båten och rensa dem. En annan lärde sig att reparera skador i seglen.

Eftersom Tina är läkare och utbildad telefon- och flygplanstekniker var hennes uppgift att ta hand om maskiner, utrustning och sina lagkamraters hälsa.

Fixar. Seglen repareras ombord. Bild: Ocean Ladies

Jagades av röda "spöken"

Ute på Atlanten följde laget bara kompass, radar, vindriktning och vindhastighet för att navigera.

– Man ser faktiskt ingenting.

Radarn är viktig för att upptäcka vind- och stormbyar.

Ombord. Så här kunde det se ut nattetid ombord. Det gäller att hålla koll på alla mätare och radarn (som inte syns i bild). Bild: Ocean Ladies

– Man kunde se dem i radarn som röda bollar, de var som spöken som jagade oss. De kom alltid bakifrån. Första gången det hände var det fyra röda bollar på radarn. Jag försökte undvika dem lite, men vinden gjorde att man inte kunde styra hur som helst. Jag försökte parera undan ändå.

Slutligen hamnade Ocean Lady aldrig direkt i en vindby, utan byarna passerade vid sidan om.

– Vi fick vindbyar på 18 meter i sekunden från sidan så det är inte så farligt.

Ensamma men ändå inte

Under tävlingen såg besättningen sällan någon av de andra båtarna, men de hade ändå en uppfattning om var de andra befann sig.

Varje morgon måste varje deltagare i ARC kontakta arrangörerna. Då fick besättningen också en väderleksprognos och information om de andra tävlande.

Vid rodret. Tina Hellstén tyckte det var en otrolig känsla att segla på de stora vågorna på Atlanten. Bild: Ocean Ladies

Om någon råkat ut för en olycka meddelade arrangörerna vilka båtar som är närmast som kan hjälpa till.

– Till exempel körde en båt på en val i början. Det är ganska ovanligt, men det händer att seglare kör på en sovande val eller en container som fallit av ett fartyg.

Alla båtars position kan spåras med en geotracker.

– Det ger en ganska trygg känsla, fast man kan få vänta länge innan man får hjälp.

Spa med morotssås-inpackning

Under seglatsen hade besättningen roligt program. På lillajul hade de tomtemössor och självständighetsdagen glömde de inte heller fira.

– Vi hade till och med lucia på båten.

Under den sista etappen var det så pass varmt att det var möjligt att ta en saltvattendusch ombord.

Bra stämning. Tina Hellstén berättar att besätntingen hade roligt tillsammans ombord när de seglade över Atlanten. Bild: Ocean Ladies

– Vi skojade att vi har en egen spa-avdelning.

Det var vanligt att maten inte hölls på tallrikarna eller i grytorna när vågorna var höga.

– Man fick ofta mat på sig. Därför brukade vi skoja och fråga om den som duschade vill ha morotssås-inpackning i vårt spa.

Bra stämning i laget

Ocean Lady tog sig i mål 15 december klockan 11 och knep en nionde plats i sin kategori. Seglatsen tog 19 dagar, 22 timmar och 8 sekunder.

– Vi kunde kanske ha tagit en sjätte plats, men tävlingsresultatet var inte viktigt för oss.

Snart i mål. Ocean Lady närmar sig målet Saint Lucia efter nästan tre veckor på Atlanten. Seglatsen tog 19 dagar, 22 timmar och 8 sekunder. Bild: Ocean Ladies

I stället fokuserade laget på säkerheten. Men pris fick laget ändå för bästa attityd.

– Vi hade en egen sång som vi sjöng under resan.

Hellstén tycker det är bra att inte enbart de snabbaste seglarna uppmärksammas.

– Ett lag som räddade en sköldpadda ur ett fiskenät fick också ett pris.

Prisutdelning. Maarit Suomi, Tina Hellstén och Raija Alapeteri tar emot Ocean Ladies pris för bästa attityd i tävlingen. Bild: WCC/Clare Pengelly

Trots att Hellstén såg fram emot en kall vichyvatten i land kände hon sig tudelad med att komma i mål.

– Det var en tung känsla när vi kom fram, för då var det över. Och sen då?

Om det blir en ny seglats över Atlanten för Hellstén vet hon inte än, men i mars seglar hon i Karibien med samma båt som i tävlingen. Då firar hon sin 60-årsdag och bland annat hennes son kommer med på seglatsen.

Utvecklades som människor

Utmaningen med att segla till Kanarieöarna och sedan korsa Atlanten har inte bara gjort Hellstén och hennes lagkamrater till mer erfarna seglare. Hon tycker också att alla har vuxit och utvecklats som människor.

– Jag har lärt mig att jag inte behöver veta och kunna allt, utan jag kan lita på vad andra kan. Och att ha tålamod.

Är född i Karleby, men bor numera i Hangö.

Jobbar som läkare på läkarstationen Mediriina i Hangö.

Är utbildad läkare, fysioterapeut, telefonreparatör och flygplanstekniker.

Började segla på 1980-talet i en segelförening i Uleåborg.

Skaffade egen segelbåt 1990 och tävlade med dem tillsammans med andra kvinnor.

Volontärarbete med Zonta-rörelsen ligger nära hjärtat.

Före seglatsen tog besättningen dessutom hjälp av en psykolog för att kunna samarbeta ombord.

– Det är så många starka kvinnor med egen vilja, det är svårt för alla att rymmas i samma båt. Därför övade vi på det.

Med facit i hand funkade förberedelserna.

– Det hände några gånger att någon skrek och så ska det vara. Det är bättre att allt kommer ut på en gång och så är det över.

Hellstén förklarar att det är viktigt att kunna uttrycka en annan åsikt, men ändå acceptera att det bara är ens egen åsikt och att majoriteten tycker annorlunda.

– Vi lärde oss också att man inte behöver säga allt eller kritisera allt, utan fokusera på det som är viktigt.

Mer läsning