Smaka på Västnyland – ett uppdrag större än boken

Glada hönor. Hönorna på Sjöbergs gård lever ett artvärdigt liv, vilket känns i smak och konsistens i de ägg de värper. De låter sig tamt klappas av Nisse Sjöberg och sonen Jeff. Bild: Lina Enlund

Boken ”Smaka på Västnyland” kom ut redan ifjol, men är fortfarande aktuell. Det här är inte kokbok, ingen renodlad reportagebok men ändå allt detta och mycket mer. Den är en rörelse, ett uppdrag, en livsstil samt en kärleksförklaring och ett stridsrop för vår region; människors hälsa, djurens välbefinnande, naturen och klimatet

Ett första intryck av boken är, att den är lite rörig. I dagens värld, där kommersiella krafter styr läsaren till en mediekonsument framom en tänkande individ, kan verkets mosaikartade upplägg dölja den röda tråden som löper genom projektet. Men när man väl fokuserar på innehåll framom dekorum, är det svårt att sluta läsa. I stället inges man av respekt delvis för teamet bakom boken, men framför allt för de människor som idogt jobbar med att producera hållbar och god mat sprungen ur vår västnyländska jord och tradition. Människor och företag som har odds emot sig som massproducerad färdigmatsindustri, lokal kommunal upphandling som gynnar stora producenter fram om lokala, olönsamhet, krånglig byråkrati och människors tidsbrist i vardagen; fördomar, okunskap och ointresse.

Personlig porträttering

Som läsare slungas jag in i uppdraget redan i redaktör Bitte Westerlunds inledning. Hon är en flyhänt skribent med en inlevelseförmåga, helt enkelt en god berättare och hon står för flera av bokens avsnitt. Boken täcker in regionens lokala matproduktion både brett och djupt. Konceptet med att olika skribenter skrivit olika kapitel gör att varje medverkande producent presenteras med ett personligt och engagerat anslag. Upplägget ger också variation, då en del kapitel lyfter fram en tematik, medan andra fokuserar på en annan. Ett plus för att även svåra frågor om lönsamhet, ledighet och andra av småföretagarens och eldsjälarnas vardags baksidor ibland ställs.

Sjöbergs höns och "potäter"

Också Hangö finns på kartan i kapitlet "Potatis och ägg från Täktom i Hangö", författat av Tarja Kvarnström.

Kvarnström, aktiv också som guide i Hangö, aktiv slowfoodare, rekoringare, och bloggare, är en flitig ambassadör för Sjöbergs produkter i sociala medier. Här tar hon sig an gården långt ur ett historiskt perspektiv. Hon hade gärna fått ta ut svängarna mer i fråga om den nätverkseffekt som omspinner Västankärrs gård och Sjöbergs, ett fenomen hon själv bidragit till.

Den som känner Nisse Sjöberg och Maria Nyman, vet att de är så långt influensers som någon kan vara. Deras fingrar är upptagna med att sköta djur och grödor och fötterna står stadigt på Täktoms sandiga jordar. Ändå har "Sjöbergs Nisse" blivit något av ett digitalt varumärke tackvare andra entusiaster och mediaprofiler med Hangöanknytning som lyfter upp honom i byggandet av sina varumärken– bland andra krögare Nixu Knichter och tidigare Masterchef vinnaren och kocken Kira Åkerlund-Kekkonen i sin bok "Auringon maku".

Plats för pekpinnar

Det som jag kanske saknar i slutet är en sammanfattning, där man kopplat samman temat närodlat till såväl makro- som mikrotrender, en replik till inledningen som svarat på frågor som: Hur påverkar beslutsfattandet våra val som konsumenter och hur kan jag som konsument påverka att produktionen blir allt mer lokal? Sista kapitlet

"Rekoringarna, torgen och Slow Food Festivalen" tangerar visserligen de här frågorna, men boken ger en så mycket inspiration att redaktionen gärna fått ta tillfället i akt att så ytterligare några fostrande kunskapsfrön.

Att redaktionen är helt rätt i tiden och att lokal mat är en angelägen fråga också annanstans bevisas av att Svenska måltidsakademien i november korade den till årets vinnare i kategorin nordisk måltidslitteratur.

Utgivare är föreningen Slowfood Västnyland. Ansvarig redaktör är Bitte Westerlund.

Boken översättes i oktober till finska och heter Makumatka Läni-uudellamaalla. Lähiruokaa tunteella Anna Paljakka står för översättning.

Mer läsning