Praktverk om viktig ö

Sevärdhet. Gustavsvärn i juli 2018. Bilden ingår i boken. Bild: Pekka Väisänen

Fyrsällskapets pinfärska historik om Gustavsvärn är ett välkommet bidrag. Ön är i dag obebodd, men dess tidigare sekel är späckade med aktivitet.

Det pittoreska röda huset och den vitmålade fyren drar blickarna till sig, men också resterna efter de tidigare mäktiga murarna avslöjar att Gustavsvärn har många historier att berätta.

Den här lilla ön strax utanför Hangö har hunnit fungera både som fästning och fyrö, men den har nu stått öde i flera decennier.

Ett nytt blad vändes 2005 då Finlands fyrsällskap tog ön under sina vingar och som ett första steg började rusta upp mistlursskötarens stuga, det enda kvarvarande huset. Sällskapet har sedan dess, som hyresgäst på ön som förvaltas av Forststyrelsen, på olika sätt lyft fram den här historiskt sett intressanta helheten. Nu presenteras den även i ett mastigt verk, Gustavsvärn – Hangon linnoitus- ja majakkasaari.

Gustavsvärn har genom åren behandlats i flera skrifter, men ön har inte tidigare ärats en helt egen bok.

Det är fackboksförfattaren Johanna Pakola som skrivit den del av innehållet som berör krigen och även hållit i hela redigeringen. Jobbet har också engagerat flera av fyrsällskapets medlemmar. Kärntruppen har bestått av Tommi Heinonen, Kaj Lyytinen, Sören Österberg och Pekka Väisänen.

Strategisk udde

Krigen på 1700-talet visade med all tydlighet hur viktig Hangö udd är ur strategisk synvinkel. Olika planer för att befästa udden lades fram, men det dröjde till 1789 innan svenska militären slog till på allvar, under pågående krig. Hangö fästning började ta form och

nu fick också Eldskär sina första försvarsverk. Ön döptes om till Gustavsvärn, ett namn som skulle hedra den sittande kungen Gustav III. I samma veva namngavs Lergrundet efter kronprinsen Gustaf Adolf, Dömansklubben blev Meijerfeldts klippa efter överbefälhavaren Johan August Meijerfeldt, medan Berghamnsholmen döptes om till Drottningberget för att hedra drottningen.

Redan under sin första sommar som befäst ö deltog Gustavsvärn i artilleribeskjutning av ryska örlogsfartyg som hade för avsikt att klippa av svenskarnas sjöförbindelser vid Hangö udd, men som nu stoppades.

Lämnades utan strid

Kriget avslutades 1790 och några år senare började man uppföra mer beständiga försvarsverk på ön, som först hade karaktären av en fältbefästning. Rejäla murar tog nu form.

Bok: Gustavsvärn – Hangon linnoitus- ja majakkasaari

Redaktör: Johanna Pakola

Utgivare: Finlands fyrsällskap. 210 sidor. 2018.

 

Vintern 1808, under följande krig, lämnades fästningen öde och kunde utan strid intas av de framryckande ryska styrkorna.

Gustavsvärn blev nu en del av en rysk fästning och den lyckades under Krimkriget genom intensiv eldgivning driva iväg en brittisk flottavdelning som snusade i Hangövattnen 1854.

Öns era i förvarets tjänst avslutades dock senare samma år på ett snöpligt sätt, då de ryska styrkorna beslöt spränga sin fästning i luften. Samma öde drabbade befästningsverken på Gustaf Adolf och Meijerfeldts klippa.

Fyr på taket

1868 fick Gustavsvärn en fast fyr och nu inleddes en ny tid i öns historia. Anton Gumström var den första fyrvaktaren på ön.

Öns andra fyr invigdes 1888 och det var en konstruktion som stod på fyrvaktarstugans tak.

1900 fick ön en egen mistlur, en rejäl anordning som sköttes av en egen maskinist. H. Rosenlöf var den första att ansvara för mistluren och dess kraftkälla.

Gustavsvärn fortsatte som fyrö i det självständiga Finlands tjänst och på 1920-talet bodde där tre familjer. Boken ger en fin inblick i vardagslivet i det lilla samhället som ön bildade. Bland annat delar Hangöbon Ulla Lindström med sig flera fotografier från sitt familjealbum.

Den fasta befolkningen lämnade ön då vinterkriget bröt ut 1939.

Det fyrtorn som i dag pryder ön restes 1949, men när det inklusive en ny radiofyr togs i bruk var verksamheten redan fjärrstyrd.

Bröl. Ön fick en mistlur år 1900. Ett rejält horn konstruerades för att stärka ljudet från mistluren. Bilden ingår i boken. Bild: Riksarkivet

 

Lätt att ta till sig

Boken är välskriven och snyggt utformad. Den är rikt illustrerad med bilder, skisser, kartor och målningar. En alldeles speciell touch ger Sirpa Hammars gouachearbeten, som föreställer ön under olika epoker.

Boken har sammanställts på åtta månader. Målet har varit att ge ut verket till jubileet som hålls med anledning av att det nu gått 150 år sedan öns fyrepok inleddes. Det firas i Hangö i stadshusets festsal på lördag, den 10 november, då också boken säljs.

Den här texten är skriven på basis av en pdf-version av sidorna, det vill säga en tryckfärdig version i elektronisk form. Leveransen från tryckeriet hade då ännu inte skett, men vi får tro att även trycket håller hög kvalitet.

Också en svensk utgåva planeras inför nästa sommar. Fyrsällskapet har igen gjort ett väldigt fint jobb.

Mer läsning