Personalen vid SSAB känner sig sidsteppade

Nya tag. Trots att uppvaktningen av ministern väckte lite gruff, kommer SSAB:s personalrepresentanter Uöf Heimberg och Timo Jansson nu att diskutera planen mer i detalj med Novago nästa vecka för att besluta hur det fortsatta arbetet ska gå vidare. Bild: Johanna Lindholm

Ingen från SSAB i Lappvik deltog i uppvaktningen av arbetsministern för två veckor sedan. Då överlämnade Novago, Hangö och Raseborg en plan på hur man skall trygga sysselsättningen för de anställda när fabriken läggs ner. – Det hade ju varit klädsamt om vi involverats i processen då ärendet gäller oss, konstaterar arbetsskyddsfullmäktige Ulf Heimberg.

För en par veckor sedan berättade HT att representanter för Novago samt Hangös och Raseborgs stadsdirektörer åkte in till Helsingfors för att presentera en plan för arbetsminister Timo Harakka (SDP).

Planen är en del av ett större sysselsättningsprogram som fick sin start i augusti i år.

Den drar upp riktlinjer för hur vilka alternativ som står till buds för att sysselsätta minst 80 procent av personalen och den verkar som ett underlag för att få finansiering för att kartlägga de anställdas kompetens och skräddarsy lämpliga lösningar för var och en.

Hangös stadsdirektör Denis Strandell sade då att han ställer sig optimistisk till att planen kan bära frukt.

Känner sig överkörda

Personalrepresentanterna vid Lappviks enhet var förvisso inbjudna att delta i ministermötet. De tackade dock nej.

Orsak: de fick planen som en bilaga i e-posten en vecka innan ministeruppvaktningen ägde rum.

– När det gäller så här viktiga frågor måste man prata ihop sig gemensamt innan, säger Heimberg. Vi ville inte ställa oss framför ministern och få serverat vad andra planerat för vår del.

– Då politiker och tjänstemän uppvaktade dåvarande näringsminister Mika Lintilä (C), var vi involverade under hela processen och det kändes som om vi var med och påverkade på riktigt, säger huvudförtroendeman Timo Jansson.

– Jag tycker det hade varit skäligt att vi och någon av de arbetsgivarrepresentanter som vi förhandlat med fått vara med den här gången också.

Speciellt olustigt känns det för dem att de senare fick veta att chefen för SSAB:s rördivision, Kari Välimäki, utan deras vetskap också varit närvarande.

– Vi har ingen aning om arbetsgivarens agenda, konstaterar Jansson.

Större fråga

– För personalen handlar det ytterst om att alla skall ha en plattform att stå på den dagen fabriken läggs ner, säger Heimberg.

I och för sig är det ett mål de delar med kommunerna och Novago, och därför ser både Heimberg och Jansson att de kunde ha bidragit med viktigt förstahandsinformation från verkligheten på verkstadsgolvet.

– Vi har genom hårt arbete och flexibilitet klarat av att hålla i gång produktionen efter nedläggningsbeskedet. Men situationen är skör - allt för många dåliga nyheter klara fabriken inte av utan att arbetet blir lidande, förklarar Heimberg.

– Det behövs bara att några nyckelpersoner vid linjerna slutar så löper produktionen inte längre, belyser Jansson.

– I så fall finns det ingen beredskap att ta vid i Tavastehus än, vilket betyder att kunderna blir lidande. Och det är knappast någon som önskar det.

– Vi är ju också den som känner vår personals kompetens och behov bäst, säger de.

Vad istället? Vad hade er input varit om ni varit med och sammanställt planen för de anställdas framtid?

– För det första hade vi tagit med vårt eget industrifack. De har den absolut bästa insikten i marknadens behov, säger Heimberg.

Jansson påpekar att den plan som överräcktes till ministern i många fall överlappar bolagets interna sysselsättningsprogram Pro Motive, som skräddarsyr individuell utbildnings- och jobbansökningsplaner åt de anställda.

– Här gör man nu på sätt och vis onödigt dubbelarbete.

Heimberg säger också att han skulle vilja att kommunerna nu gör allt för att dra nytta av alla projekt som kunde sysselsätta den typ av personal som rörfabriken har. Han nämner Skåldöbron som ett exempel.

– Det är sådana projekt vi borde lyfta fram åt ministern för att visa att vi finns på kartan och är aktiv.

Inte meningen att utesluta SSAB

Stadsdirektör Denis Strandell konstaterar att det är olyckligt att personalrepresentanterna känner sig utanför.

– Det var inte meningen att utesluta någon. Själva inbjudan till ministern kom dock med så kort varsel att vi inte hann hålla några möten innan, utan vi bjöd dem med.

Han säger att det förvisso kanske varit fiffigare att involvera personalen i arbetet med planen, men vidhåller att målsättningen ändå varit att stödja personalen.

– Att det blev Novago som gjorde planen beror på att de besitter den kunskapen.

Han förstår också att Lappvikenhetens representanter gärna hade velat att SSAB:s ledning kommunicerat med dem.

– Ärligt talat kunde vi ha hållit mötet utan ledningens representant. Jag antar att deras främsta intresse ligger i att få produktionen i Tavastehus att löpa. Efter deras beslut att lägga ner i Lappvik ligger min lojalitet hos regionen: att få folk att bo kvar och jobba här.

Enligt planerna lägg produktionen ner hösten 2020.

Planen är ett första underlag för att kartlägga möjligheterna för personalen vid SSAB:s rörfabrik i Lappvik att få jobb eller skolning efter att produktionen läggs ned.

Med hjälp av planen kommer man att ansöka om pengar för kartlägga personalens kompetens och behov och därifrån vidta åtgärder för att de inte skall bli arbetslösa.

Mer läsning