Laura Fagerlund lämnade Hangös trygga gator: "Här i Kapstaden skulle jag aldrig våga gå ut ensam"

Annorlunda. Laura Fagerlund konstaterar att en vardag i Kapstaden inte går att jämföra med vardagen i Hangö. Bild: Laura Fagerlund

En vardag i Kapstaden går inte att jämföra med vardagen hemma i Hangö, säger 25-årige Laura Fagerlund.

Laura Fagerlund gillar att promenera och är van med att kunna dra på sig jackan och fritt traska iväg längs trygga Hangöbyvägen. Vid Esplanaden vänder hon sedan av och styr mot sitt slutmål Tulludden, platsen där hon kan koppla av till hundra procent. Så i somras förändrades allt. I juli packade hon sin väska och åkte till Kapstaden i Sydafrika för att spendera de kommande sex månaderna där.

– Jag kan absolut inte gå ut ensam här. Man måste beställa skjuts överallt. Enda sträckan jag vågat gå är till jobbet, en sträcka på knappt 500 meter, säger Fagerlund.

Kapstaden, Sydafrikas näststörsta storstadsområde, skiljer sig på många plan åt från Fagerlunds hemstad Hangö. Hangö har ett invånarantal på omkring 8 400 invånare. I Kapstaden omges Fagerlund av omkring 3,7 miljoner invånare, varav en halv miljon är bosatta i centralorten.

Kapstaden har också visat henne ett helt annat samhälle än det finska hon är van vid. Hemlöshet, kriminalitet, arbetslöshet och våld är ord som Fagerlund använder för att beskriva sin nuvarande boendeort.

Vintern överraskade

Orsaken till att Fagerlund bosatte sig närapå sextontusen kilometer hemifrån är att hon tilldelats ett praktikstipendium via Svenska Bildningsförbundets praktikprogram Liberal Praktik. Praktikprogrammet erbjuder årligen omkring tio finländska högskolestuderande en praktikplats ute i världen. Då Fagerlund tilldelades stipendiet fick hon själv välja mellan städerna Berlin, London, Bryssel, Washington DC och Kapstaden.

– Jag ville se något helt annat än vad jag sett förut. Dessutom är jag en person som älskar att resa och upptäcka nya kulturer och jag har intresserat mig för Afrika en längre tid, säger Fagerlund.

Då hon lämnade Finland hade hon läst på om landet och visste att det var en mycket annorlunda vardag som efter sexton timmars flygning skulle möta henne. Det visade sig ändå att hon inte hade tänkt på allt.

– Jag hade inte alls tänkt på att det var vinter här då. Vinter betyder 15-20 grader, men eftersom husen inte alls är uppvärmda så hade jag behövt packa med mig lite varmare kläder.

"Äsch, gå hem lite tidigare i dag"

Fagerlund arbetar nu för det officiella oppositionspartiet Democratic Alliance.

– Jag jobbar på det internationella kontoret och min arbetsdag består bland annat av att boka flyg, boka hotell och ordna evenemang, precis sådant jag tycker om att göra.

Att arbeta i Sydafrika är långt ifrån detsamma som att arbeta i Finland.

– Jag var inte alls förberedd på att arbetsklimatet skulle vara så mycket mer avslappnat och tempot så mycket lägre här.

Det är exempelvis ingen ovanlighet att hela arbetsgruppen slår sig ner för en tvåtimmars lunch tillsammans bara för att pigga upp vardagen. Chefen kan också ofta säga: "Äsch, gå hem lite tidigare i dag och gör klart det där i morgon i stället."

– Delvis är det skönt med en lugnare mentalitet, men samtidigt kan jag bli lite irriterad på att allt tar så lång tid att slutföra här.

Landet bär på två sidor

Den största chocken har ändå varit att möta det sydafrikanska samhället.

– Sydafrika är världens mest ojämlika land. En tredjedel är arbetslösa, städerna är fyllda av hemlösa och folket har lite tappat hoppet om att saker skulle bli bättre.

Känslan av hopplöshet syns av i landets kriminalstatistik. Fagerlund har själv hittills lyckats undgå våld och rån, men det är mer en regel än ett undantag att man någon gång blivit rånad där.

– Jag lärt mig leva med det och är inte rädd längre. Jag sitter alltid med väskan tätt i famnen på restauranger, tar inte fram telefonen i stora folkmassor och rör mig aldrig ute ensam.

Vill man ut och röra på sig finns endast ett sätt.

– Man känner sig lite inlåst då man är van med att kunna komma och gå själv hur man vill. Enda möjligheten här är att åka upp i bergen och promenera där.

Ångrar du att du valde ett så otryggt land?

– Landet har två sidor. Kriminaliteten är den ena och den är obehaglig, men så finns den andra sidan. Det här landet är det vackraste jag någonsin sett. Vyerna, maten, kulturen, vinet. Ja, jag skulle kunna fortsätta i evigheter. Tiden här har varit den bästa tiden i mitt liv.

Mer läsning