Karolina Wiegner: ”Man måste också välja bort saker då man byter land”

Lockelsen i den finska kulturen ligger i en viss förutsägbarhet och stabilitet kryddat med lite exotism. Visste ni att det senast på sidan åtta förekommer ordet ”kaffe” i en finsk bok?

– Man ska inte ta något för givet, inte ta något personligt och man ska vara sann i sina ord.

Karolina Wiegner

Född: 1980 i Warszawa, Polen.

Familj: Dottern Martina 6 år, maken Tony.

Utbildning: Filosofie magister i språkvetenskap och simultantolkning.

Arbete: Lektor i engelska och tyska vid Hangö högstadium, driver företaget Wiegner Mental Training.

Det är Karolina Wiegners omedelbara svar på vad livet lärt henne så här långt. Hennes barndom präglades av flyttar och ett internationellt umgänge. "Hem" är fortfarande Warszawa i Polen där hon har sina rötter, men hon har en stark europeisk identitet. Sedan två år tillbaka har hon dubbelmedborgarskap, polskt och finskt, Hangöbo blev hon för snart fem år sedan.

– Till Finland kom jag för att det var tillräckligt exotiskt.

Hemundervisning i Libyen

Karolina var sex år då hennes föräldrar började söka jobb utomlands. Detta var före kommunismens fall och det var inte helt enkelt att få tillstånd att åka på en utomlandskommendering. Så dök det upp ett arbetserbjudande i Libyen. Karolinas far arbetade som byggnadsingenjör och han skulle vara med och leda byggandet av ett stålverk. Familjen bosatte sig i Misrata i ett område avsett för utlänningar.

– Där bodde många olika nationaliteter, men primärt var det tyska och österrikiska företag som hade fått kontrakt på stålverksbygget.

Misrata var för henne ett paradis med många vänner som umgicks i områdets simhall, klubbhus eller på tennisplanerna. I lekens virvlar snappade hon upp både engelska och tyska, något som lade grunden för hennes framtida studier.

Enda molnet på hennes barndomshimmel var att hon inte fick gå i skola med de andra barnen, utan var förvisad till hemundervisning av sin mor. Hon följde den polska läroplanen och åkte regelbundet in till polska ambassaden i Tripoli för att avlägga prov och få betyg.

– Skolan på vårt område var avsedd för barn till föräldrar med en tysk arbetsgivare, vilket ju var ju lite diskriminerande.

En bubbla

Karolina konstaterar att livet i Misrata var något av en bubbla, eftersom de bodde på ett inhägnat område omgärdat av säkerhetsvakter. De levde en relativt västerländsk tillvaro i ett i övrigt muslimskt land. Men det hände förstås att de företog sig utflykter till omkringliggande samhällen. Det lokala torget, souken, var ett typiskt utflyktsmål. Kvinnorna fick inte röra sig fritt utan en manlig eskort. Karolina minns att hennes mamma alltid bar långbyxor och tröjor som täckte armbågarna. Huvudbonaden var det däremot inte så strikt med.

– På vissa områden var Gaddafi en pionjär. Han avskaffade månggiftet och omgav sig med kvinnliga livvakter då han besökte stålverket – om det nu var han eller en dubbelgångare.

Libyens dåvarande diktator Muammar Gaddafi var nämligen känd för att sända ut dubbelgångare och representera.

Karolina Wiegner uppskattar den fantastiska naturen i Hangö som bjuder på både skog och hav inom nära avstånd. Bild: Peter Lundqvist

Familjen bodde kvar i Libyen till år 1991 innan de tillfälligt återvände till Polen. De skulle ännu hinna med ett år i Nigeria innan det blev Warszawa på heltid. Pappan fortsatte att arbeta på olika håll i världen, men övriga familjen behövde rota sig så att barnen skulle få avsluta sin skolgång i lugn och ro. Utbildning var något som värderades högt.

– Men vi åkte och hälsade på pappa alltid då möjlighet fanns, berättar Karolina.

Ökat kaffeintag

Då Karolina inledde sina universitetsstudier var det givet att det var språk hon skulle studera. Hon arbetade redan under studietiden och fick i uppdrag att tolka och undervisa polska för ett finskt företag i Warszawa. Kontakterna där väckte en nyfikenhet på Finland, vilket resulterade i en semesterresa till Finland då hon besökte Helsingfors, Kuopio och Vasa.

– Jag blev så fascinerad av Finland att jag började studera finska, en hobby jag var rätt ensam om i Polen.

Hon plöjde också igenom bok efter bok med finska författare och gjorde en lustig upptäckt.

– Ordet "kaffe" förekommer senast på sidan åtta i en finsk bok, säger Karolina, skrattar och berättar att hennes egen kaffekonsumtion stigit sedan hon flyttade till Finland.

Till Finland flyttade hon i två omgångar, första gången 2005–2006. Det var ett hårt år. Hennes finska var inte tillräckligt bra för att arbeta som språklärare, i stället blev det flera tillfälliga jobb. Efter ett år återvände hon till Warszawa. Hon började då läsa svenska, något som föll sig naturligare med hennes bakgrund i tyska och engelska. Två år senare återvände hon och fick sitt första lärarjobb i Finland.

– Jag uppskattade det stort, jag erbjöds en chans, säger Karolina.

Efter omvägar via Haiko och Virkby öppnades en lärartjänst i Hangö år 2011 och här trivs hon bra. Hon kallar det "sitt livs bästa beslut".

Välja bort saker

Tilldragande drag i den finska kulturen är enligt Karolina en viss förutsägbarhet och stabilitet, men också den välkända sisun. Hon säger sig inte direkt sakna något hemifrån, annat än släktingar och språket. Hon betonar vikten av att leva här och nu och inte fastna i nostalgi.

– Man måste också välja bort saker då man byter land, det är nödvändigt för att integreras. Det kommer annat i stället.

I Hangö uppskattar hon småskaligheten. Det är en perfekt plats för barn att växa upp i; en trygg plats, men med ett mångsidigt utbud.

– Här finns en fantastisk natur, bra daghem och skolor som inte är för stora. Man kan fritt röra sig med cykel, vilket är fenomenalt.

En av småstäders baksidor kan däremot vara att det saknas en positiv nyfikenhet på varandra.

– Man har känt varandra så länge och stött på varandra i så många sammanhang att man tror sig veta vem den andra är.

Finns det något som saknas i Hangö?

– Det skulle i så fall vara tätare förbindelser med kollektivtrafik. Känslan av frihet är väldigt viktig för mig och möjligheten att röra sig fritt har varit ett genomgående tema i mitt liv, säger Wiegner.

Skapandet av sammanhang

Utöver lärarjobbet är Karolina också mental tränare, något hon utövar via sitt företag Wiegner Mental Training. Hon betonar att det är en bisyssla, om än en viktig sådan. Upptakten till företaget var en tvåårig kurs vid Novia som handlade om leda sig själv och andra. Det var längtan efter något att utmana sig själv med som lockade Karolina till utbildningen.

– Det kommer ett skede i livet då man vill lära känna sig själv. Utbildningen handlade mycket om viktiga verktyg i vardagen som mål, motivation, självkänsla och självförtroende.

Karolina är just nu inne i ett livsskede där hon arbetar på att finslipa sin karaktär. Dels handlar det om uthållighet, dels om skapandet sammanhang med andra människor.

– Föräldraskap, äktenskap, ledarskap – alla dessa tillkommer i växelverkan, det är inget man kan göra ensam. Orden innehåller ändelsen "-skap", vilket ger en fingervisning om att det är något som kräver aktivt engagemang.

Vad är du mest stolt över?

– Det är nog mitt barn och föräldraskapet som ger mig möjligheter att växa. Jag gillar själva processen. Jag är också stolt över insikten att det finns en koppling mellan ansträngningen man gör och vad som sedan följer; att få klappa sig själv på axeln då man uppnått en ny milstolpe.