Hangöbors berättelser arkiveras

Glassig front. Vissa byggnader återspeglar livet i en sommarstad. Utåt kan allt vara sol, medan det finns en baksida som inte är lika bildskön. Bild: Johanna Lindholm

Svenska litteratursällskapet samlar tillsammans med Åbo Akademi in berättelser om hur folk upplever förändringar på sin hemort. Nu står Hangöborna i tur.

– Det som kanske förvånat mig mest är att det finns så olika syn på samma saker.

Det säger Hannah Salo, en av de studerade som intervjuat Hangöbor.

Hennes kollega Linda Yrjölä håller med:

– Jag träffade två personer som hade helt olika åsikt om Hangö. Ena gillade att staden lever upp om sommaren och att det flyttar fritidsboende hit. Den andra gillade det inte alls.

Stad i förändring

Yrjölä studerar till magister i folkloristik medan Salo studerar kulturanalys vid Åbo Akademi.

De handleds av Svenska Litteratursällskapets första arkivarie Yrsa Lindqvist och Fredrik Nilsson, professor i etnologi vid Åbo Akademi.

Insamlingen av berättelser är en fältstudie.

– Det handlar om hur folk upplever utflyttning, inflyttning, användningen av stränder, avindustrialisering med mera, säger Lindqvist.

Inom ramen för projektet, som startade 2018 har man bland annat gjort liknande studier i Helsingfors nya bostadsområden och i Sibbo, där inflyttningen de senaste åren varit väldigt stor, till skillnad från Hangö där trenden varit den motsatta.

Mångsidig dokumentation

Förutom att man samlar muntliga berättelser, dokumenterar man platsen med hjälp av fotografier och observationer.

– Det viktigaste är själva berättelsen, hur folk upplever sin situation. Vi gör inte anspråk att beskriva "verkligheten", därför har formen fått vara rätt fri, säger Lindqvist.

Man kan också prata om en betraktande dokumentation.

– När vi vandrade i parken mot Casino konstaterade vi till exempel att Hangö har tydliga likheter med andra badorter kring Östersjön, fortsätter hon.

– Här finns en tydlig historisk gemenskap, som utgör en viktig del av stadens identitet, säger Nilsson.

Det material man nu samlar in, kommer att fylla på litteratursällskapets arkiv. På 1980-talet samlade man in material i samarbete med Hangö Museum och Sparbanksstiftelsen, så tidsspannet 1950-1980 är rätt väldokumenterat.

I huvudsak samlar man in materialet genom att banda berättelserna och sedan transkribera dem. Vid sidan om för man en dagbok över processen.

– Det kan vara anteckningar om kroppsspråket, som också berättar mycket. Ibland får man också de bästa bitarna efter att bandet slutat rulla, så då kan man skriva ner dem. Med tanke på framtiden är det viktigt att materialet är så mångsidigt som möjligt, förklarar Salo.

En annan sida av Hangö

Hangö var rätt obekant från tidigare för fyrväpplingen. Imagen som sommarstad var förstås bekant, men varken Salo eller Yrjölä hade någon personlig relation till Hangö.

Salo säger att det varit både en fördel och en nackdel med att komma in som utomstående:

– På ett sätt har det gjort det lättare att upprätthålla en neutral roll som forskare. Jag har inte kunnat ställa ledande frågor eller haft någon egen uppfattning om hur saker och ting är. Samtidigt har det förstås gjort det svårare att hitta folk.

Alla fyra är också överens om att det varit spännande att arbeta här efter högsäsong.

Yrjölä beskriver det som om folk har lite baksmälla:

– Det är som om det finns rum att tänka fritt.

Nilsson lyfter fram en annan intressant sak med att göra studien just nu.

– När det inte finns så mycket folk i rörelse, framträder det materiella så mycket tydligare. Skillnaden mellan "front stage och backstage " blir så mycket tydligare, det är en underbar kulturell mix.

Den egna upplevelsen i fokus

Att formen varit rätt fri har också haft två sidor:

– Å ena sidan gör det att berättelserna blivit väldigt personliga, å andra sidan kan de bli lite spretiga och flyta ut när man inte har klara ramar. Det som vi dock strävat efter, är att intervjua folk på en plats som är viktig för dem, säger Salo.

– Det dyrbaraste är ju den enskilda människans berättelse, hur man upplever vardagliga saker, inflikar Yrjölä.

Hon är också förvånad över hur frispråkiga folk har varit, och att en del varit ganska kategoriska och svart vita i sina tankar, men samtidigt med glimten i ögat.

Man har också noterat att det i en beskvikelse över minskad service kan glimta fram en väldig stolthet över småstaden, naturen och att det finns en tro på att allt ordnar sig.

Dubbelriktad blick

Avslutningsvis reflekterar gruppen kring hur folk kan uppfatta samma skeenden så olika, och hur starka känslor förändringar kan väcka i en liten stad.

– I tider av stora förändringar är det väldigt vanligt att folk har en dubbelriktad blick. Man tar avstamp i det förflutna för att kunna orientera sig i framtiden. Här kommer vi in på den viktiga roll som arkiven har som ett samhällets minne. De utgör en ovärderlig samhällelig institution, konstaterar Nilsson.

Berättelser om ett Hangö i förändring

Respondenterna har bestått av ett femtontal personer i åldrarna 17-70.

Man sökte folk genom ett upprop på SLS och Hangö museums Facebook sidor.

Allt material behandlas med hänsyn till integritetsskydd och värderas innan det katalogiseras.

Materialet arkiveras för att användas i framtida forskning. Också privatpersoner kan få tillgång till arkivet.

Mer läsning