Hangö–Berlin är hennes axel

Valde Hangö. Bildkonstnären, skulptören Ida Koitila trivs med att det finns olika slags människor och miljöer, starka kontraster. Bild: Privat

Kontrasterna hör till det som konstnären Ida Koitila uppskattar stort i Hangö. Där har hon tillsammans med sin sambo valt att slå sig ner, men lägenheten i Berlin har de kvar.

– Kombinationen Hangö–Berlin känns riktigt bra. Det finns likheter mellan de här städerna, trots att den ena är storstad och den andra liten – det finns något som gör att jag känner mig hemma.

Det säger Ida Koitila som på senare tid är den andra av Pro Artibus stipendiater i Villa Snäcksund som valt att stanna i Västnyland och då uttryckligen i Hangö. Tidigare har Malin Ahlsved gjort samma val.

Att känna sig hemma har inte nödvändigtvis enbart att göra med var man har vuxit upp, och Ida Koitila omfattar även tanken att man är hemma där man slår sig ner. Men känslan att kunna vara sig själv påverkas av många faktorer.

– Jag är egentligen en ganska anonym person och jag gillar att kunna gå omkring i min nedfläckade overall utan att någon reagerar. I Hangö finns olika sorters människor och miljöer och det känns som att ingen bryr sig så jättemycket, alla kan vara som de är. Men vi har ju inte bott här så länge ännu att jag kan säga med säkerhet.

– En sak jag fäster mig vid här i Hangö är kontrasterna: De fina restaurangerna och villorna kontra mera ruffiga och genuina miljöer där människor bor och jobbar.

Västnyland bra kombination

Koitila är född och uppvuxen i Borås i Sverige, men har alltid haft mycket kontakt med Finland därifrån föräldrarna hade utvandrat. Som 21-åring började hon studera vid Bildkonstakademin i Helsingfors. När hon för dryga tre år sedan slog sig ner som Snäcksundstipendiat i Västnyland blev hon medveten om det fantastiska i att kunna tala sitt modersmål svenska men samtidigt vara i Finland.

Hennes uppväxtfamilj behöll kontakten med hemlandet och även i umgängeskretsen i Sverige ingick många finländare. På somrarna var morföräldrarna i Vammala en fast punkt.

– Jag hade väl tänkt att vi flyttar tillbaka till Berlin även om jag egentligen inte ville det, jag känner mig hemma i Finland. Men det såg inte ut att finnas någon annan lösning än att återvända.

– Det här huset blev som ett svar på en fråga som funnits inom mig.

Lätt att bo i Finland

Koitila understryker också att det är lätt att leva i Finland, allting fungerar och byråkratin är nästan obefintlig i jämförelse med många andra länder.

Att sambon Patrick Neuhaus är historiker och jobbar med forskning och böcker hade givetvis också betydelse för att lösningen var möjlig, i synnerhet som de har kvar lägenheten i Berlin.

– När jag gör större arbeten kan jag behöva hyra någon lokal, men det hoppas jag kunna hitta här i Hangö. Annars är det garaget här hemma som ska byggas om till min ateljé.

Att hon skulle falla för ett enplanshus med gul tegelfasad var inte förhandstippat, säger hon. Men trähusromantiken har gett vika för byggnader från både 1950- och 1970-tal och huset kändes rätt från första stund. Känslan har hållit i sig under den tid de gjort vissa förändringsarbeten, både inomhus, i garaget och på gården där bland ett stort skuggande träd togs bort för att ge mera ljus.

En ganska osannolik detalj i samband med husköpet var att det visade sig att en del av trämaterialet som använts när huset byggdes på 1970-talet hade forslats till Hangö från just Vammala, orten där mormodern bodde. De som lät bygga huset var nämligen hemma därifrån.

– Det kändes som ett väldigt märkligt sammanträffande.

Att huset i Hangöby endast ligger ett stenkast från havsstranden är naturligtvis också ett stort plus.

Gillar att göra offentliga verk

Under de senaste åren har Ida Koitila gjort två offentliga beställningsverk, det senaste för Vasa övningsskola.

– Jag har märkt att det organisatoriska som ingår i processen för offentliga verk passar mitt sätt att jobba. Jag gillar det.

Under åren i Snäcksund visade hon en utställningshelhet i Pro Artibus galleri Sinne i Helsingfors. Hon jobbade också med en bok om sin egen konst i samarbete med skribenter och fotografer, bland annat Sandra Kantanen från Hangö.

Mer läsning