Han har samlat på gamla Hangötidningar

Sture Söderholm med sin tidningssamling som han konstaterar att i reda pengar aldrig kommer att bli värdefull, men har nog ett stort historiskt värde. Bild: Mia Berg-Lundqvist

Sture Söderholm köpte upp samlingen med gamla Hangötidningar då de riskerade lämna Hangö. De har varit till glädje och nytta både för honom och många andra.

- Det här är enda kompletta samlingen som finns fram till år 1992, säger Sture Söderholm och förevisar bokhyllan i sitt arbetsrum på Mannerheimvägen.

Den första lokaltidningen utkom år 1890 under det korta men koncisa namnet Hangö. Den utkom i två utgåvor, A och B. Söderholm har båda tidningarna som bär August Holmbergs namnteckning. August Holmberg var stadskamrer vid den tidpunkten och tydligen är det hans exemplar som arkiverats. Söderholm lyfter försiktigt ut det första exemplaret och bläddrar i de sköra sidorna.

- Jag brukar använda tunna handskar då jag bläddrar i böckerna så att de ska hålla bättre, berättar han och läser att B.E. Lindbohm var ansvarig redaktör för det första numret.

Under kriget förstördes delar av tidningsarkivet, något som senare kunde kompletteras med tidningsexemplar som hade postats till Biskopsgården i Borgå. Till Söderholm kom samlingen för cirka tjugofem år sedan. Han har alla Hangötidningar från åren 1890-1992. De två sista böckerna har han själv bundit in under en Mbi-kurs och han förevisar inbindningsredskapet som står högst upp på ena hyllan. Tidningen har gått under olika namn genom åren och ibland har också konkurrerande uppstickare förekommit. Allt finns arkiverat och sparat. En annan raritet i samlingen är tidningen Hangöbon som utgavs år 1940 i Helsingfors medan Hangö var evakuerat.

Blev tipsad Hur hamnade tidningsarkivet hos dig?

- Det var en bekant som ringde och tipsade att han sett en annons om att tidningssamlingen var till salu. Jag tänkte då att det skulle vara viktigt att den blir kvar i Hangö, berättar Söderholm.

Han greppade luren och ringde upp Tancred Tatta Österlund, som då ägde tidningen. Man förhandlade om priset och landande på en nivå som enligt Söderholm inte var så hög, men inte heller helt billig. Kort därpå flyttade tidningsarkivet från tidningens kontor på Berggatan till Mannerheimvägen. Söderholm lyser förtjust upp när han minns sin fru Gunnel Söderholms min då han började bära in hyllmeter efter hyllmeter med gamla Hangötidningar.

- Jag sade till henne att jag köpt Hangötidningen och hon undrade om jag var riktigt klok. Men då jag förklarade att det inte handlade om företaget, utan böckerna ansåg hon det vara en förmildrande omständighet, säger han med glimten i ögat.

Till nytta och nöje

Böckerna har kommit många till nytta genom åren. Den enda som fått låna hem av böckerna är Tomy Karlsson då han arbetat med sin Hangö i tiden- serie. Men tidningssamlingarna har varit till stor hjälp även för många andra som arbetat med historiker av olika slag.

Vilka är framtidsplanerna för tidningssamlingen?

- Jag vet att det finns lokala instanser som intresserar sig för dem. Det viktigaste är att de blir kvar i Hangö. Men jag är inte riktigt ännu mogen att ge dem vidare, säger han.

Första numret av lokaltidningen som gick under namnet Hangö och utkom i två utgåvor, A och B år 1890. Bild: Mia Berg-Lundqvist

Han berättar att de utgör utmärkta diskussionsunderlag då han får besök. Man bläddrar tillsammans igenom böckerna och minns gamla tider. Han brukar sticka in små lappar på passager som han finner intressanta.

- Jag hittade här om dagen en lapp vid en text som handlade om landstigningen 1918. Det finns mycket att lära från de här tidningarna, säger han.

En domänförlust Hur känner du inför att Hangötidningen nu läggs ned?

- Det har varit ett långsamt farväl, tidningen har ju flera gånger varit nära nedläggning. Men visst är det en domänförlust för Hangö. Jag tror inte att någon annan helt kan kompensera lokaltidningens bortfall, säger han.

Söderholm säger att Hangötidningen funnits med på ett hörn sedan han lärde sig att läsa.

- Ibland har den roat, andra gånger har man varit flyförbannad. Den har täckt hela känsloregistret, säger han.

Trots att vi kan tycka att det i dag är tumultartat inom politiken, säger Söderholm att det är inget jämfört med 1960- och 1970-talet. Det var en dynamisk tid. Eftersom man inte för diskussionsprotokoll från fullmäktigemötena blir Hangötidningarna från den tiden extra värdefulla. Reportrarna satt bänkade på åskådarläktaren och man fick utförliga reportage från mötena där det fanns citerat vad som sagts. Mötena var på onsdagar och om det var något extra brännande ämne, hände det att reportern sprang till redaktionen för att snabbt få med texten till torsdagens Hangötidning.

- Det här var en tid då tidningen utkom tre gånger i veckan och det fanns politiska reportrar och korrekturläsare. Man kan absolut lita på den fakta som framkommer i de här tidningarna, säger Söderholm.

Mer läsning