Antti lotsar längs Finlands livsnerv – "Oroväckande hur lite finländarna vet om sjöfarten"

Lots. Antti Rautava är ordförande för Lotsförbundet och jobbar mycket till havs. Men utanför jobbet rör han sig sällan på havet, han äger ingen egen båt. Bild: Harald Grönstrand

För tre decennier sedan anlände Antti Rautava med en resväska i vardera handen från Norra Savolax till Hangö tågstation. I dag är han ordförande för Lotsförbundet, chef för Lappviks FBK och Lappviksbo. Efter åratal på havet har han lärt sig att havet inte går att tämja med teknik – endast med erfarenhet.

Antti Rautava växte upp i Tervo, en liten kommun väster om Kuopio. Som ung intresserade han sig för brandkårsverksamhet, något som skulle följa med honom genom livet.

– Jag gick med i ungdomsbrandkåren på 70-talet. Jag började tidigt, säger Rautava.

Till Hangö hittade han av något av en slump. Efter att ha genomfört sin militärtjänst sökte han jobb som så kallad sommarsergeant till tre orter.

– När budet kom måste jag snabbt välja mellan de tre orterna. Jag valde Hangö eftersom det var mest söderut, men jag undrade nog vart jag kommit när jag kom fram.

Från Tervo i Norra Savolax.

Har familj och fyra barn. Bor i Lappvik.

Är utbildad sjökapten från Kymmenedalens yrkeshögskola.

Ordförande för Lotsförbundet sedan 11 år tillbaka.

Chef för Lappviks FBK sedan årsskiftet.

Det var en vacker sommardag 1985 som Antti anlände till Hangö. Han beskriver det som något av en scen ur en Kaurismäkifilm då han kom till tågstationen med en resväska i vardera handen och letade efter ett kafé.

Yrkesmilitär

Under de första åren jobbade Antti på Hangö kustbatteri på Hästö-Busö. Han arbetade på fartygen, och parallellt med jobbet studerade han till sjökapten i Kotka i slutet av 90-talet.

– 1997 sade jag upp mig och sökte jobb inom handelssjöfarten. Jag gjorde långa skift till havs, tre till sex veckor i taget.

Men till slut ville Antti ha mer tid med familjen. År 2004 började han som lots på Hangö lotsstation, där han jobbar ännu i dag.

– Nu jobbar jag vecka-vecka, skiftesbytet är klockan 12 på måndagar. Många bor på stationen, men jag jobbar huvudsakligen hemifrån i Lappvik. Därifrån är det också nära till hamnen i Koverhar.

Till Lappvik flyttade han för 8–9 år sedan. Han bodde tidigare på Rågränd i Hangö, men hittade en gård i Lappvik och flyttade dit med familjen.

Lotsar lotsen

Lotsen i Hangö har ett stort verksamhetsområde. Stationen har sex lotsar som är verksamma mellan Ekenäs och Nådendal.

– Förra veckan behövde 65 fartyg lots. En del av dem hörde till Nord Stream 2-projektet. Det händer ofta överraskningar på jobbet, det är ett jobb som man inte klarar av ifall man har dåliga nerver.

Sedan elva år tillbaka är Antti Rautava också ordförande för Lotsförbundet. Han beskriver jobbet som annorlunda jämfört med många övriga förbund.

– Vi är intressebevakare, men vi har också hand om många praktiska saker med sjöfart och säkerhet. Till exempel ger vi många utlåtanden om sjöfart, säger Rautava.

Lotsarnas arbete har också förändrats mycket det senaste året. Den 8 december 2017 kantrade en lotsbåt utanför Borgå och två personer omkom. Sedan dess har lotsbåtarna fler nödutgångar och det går inte längre att bli fången i båten om den kantrar.

– Vi har också mer utbildning än tidigare, bland annat övar man med simulator motsvarande situationer som den i Borgå. Och de nya båtarna som utvecklas kommer att vända sig på rätt köl ifall de kantrar.

Rautava vill ändå påminna om att de tidigare båtarna var byggda enligt alla krav som ställs. Och trots att säkerheten förbättrats har han märkt att det finns en viss oro bland lotsarna.

– På fältet känns det som om många är oroliga över att det blivit för mycket nytt för snabbt. Man kanske borde skynda långsamt i stället.

En gång brandman, alltid brandman

När Antti inte är på jobbet är han med familjen eller har hand om Lappviks FBK där han är chef sedan årsskiftet.

– När jag flyttade till Lappvik närmade jag mig FBK och här är jag nu då. Vi är sexton personer på vår larmavdelning, och i fjol fick vi 101 larm. Som värst har vi haft 150 larm på ett år. Vi övar en gång i veckan på tisdagar.

Som ny chef på stationen hoppas han värva nya medlemmar och utveckla samarbetet mellan de frivilliga brandkårerna och Västra Nylands räddningsverk. Redan nu säger han att ungdomsavdelningen på Lappviks FBK fått nya medlemmar.

Förutom FBK ägnar han också fritiden till jakt. Han är med i Kofverhag jaktlag, och beskriver jakten som en förebyggande hobby.

– Vi har väldigt många hjortolyckor i trafiken här. Så det är roligt med en hobby som hjälper brandkåren, säger Antti och skrattar.

Behövs mer information om sjöfart

Det finns en sak som Antti oroar sig för, nämligen hur lite kunskap folk har om sjöfarten i Finland. Okunskapen är också en orsak till att få känner till lotsens jobb och syfte, och medierna kunde hjälpa här.

– Med tanke på hur viktig sjötrafiken är för finländarna så är det oroväckande hur lite de vet om den. Sjötrafiken är inte enbart passagerartrafik. När stormen Aapeli drog över Finland rapporterade medierna att spypåsarna tog slut på Sverigebåten, men utanför Nederländerna föll 200 containrar över bord och en del av Finlands fartygstrafik stannade av helt.

– Ifall det blir problem med sjöfarten till Finland finns det inte längre bränsle, bananer eller spelkonsoler hos oss. Sjöfarten är viktig för Finland, nästan all vår import sker via havet.

Det är här som lotsens uppdrag är som viktigast. Havsförhållandena i Finland med sina kobbar och skär är unika, och med sin erfarenhet kan lotsen hindra olyckor och garantera säkerheten längs kusten.

– Jag är också orolig för hur navigeringen utvecklas och hur dens framtid blir. Tekniken utvecklas snabbt, kartorna är bra och det finns automatik vilket är jättebra. Men den klassiska navigeringen uteblir, säger Rautava.

– Havet är grymt. Det går inte att tämja med teknik, men med erfarenhet klarar man av det.

Mer läsning